Jag har alltid fått kommentarer om hur jag klär mig, hur jag beter mig, varför jag har korthår när jag är tjej, varför jag klär mig som en kille, varför jag har stora byxor, varför varför varför.. Det undrar jag också. Eller nej, det undrar jag inte alls faktiskt. Jag vet VARFÖR. Och INGEN kan säga hur jag ska klä mig, bete mig, hur mitt hår ska se ut. Ja kritik är bra, om man kan hantera den.
Klart det ligger och gnager om folk börjar hålla på, bete sig som 14 igen. Säger fula saker, men skit samma. Jag tar åt mig och tänker på det och gör någonting av hela situationen. Folk får tycka vad de vill om mig, det får de gärna. Men man ska inte döma folk om man inte känner dem. Det är inte många som känner mig.. Och jo varför? För jag inte är så förtjust i människor, den bild jag har av människor gör att jag inte gillar folk. Och den bilden ändras inte. Inte när folk beter sig som svin. Och i princip alla är svin. Jag skiter väl i om jag sitter själv i skolan i två år till. Det gör inte mig någonting. Sån är jag.
Men så som folk faktiskt behandlar mig börjar jag behandla dem. De ligger i MIN natur. Om folk går ifran mig utan att höra av sig så aja, de missar något. Så, jag kan också dra. Utan att höra av mig. Men jag missar inte något.
På tal om riktiga vänner. En riktig vän ser en rakt in i själen. Bakom en massa leenden.
Nu ska jag stänga in mig i min bubbla och sluta grubbla, ska plugga. Det börjar jag faktiskt bli rätt duktig på.

Det här är till alla som tror att
de vet allt om mig. Som säger
vad jag ska göra och hur jag ska
bete mig.
Dra åt helvete. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar